vintage på hög nivå
Varning för vintage på hög nivå! Köpte en väska igår för 5 kr och jag är helt förälskad i den! 
Ville bara stolt visa upp den, gillar mode och när den är begangnad så känns det bara såååå rätt mot miljön och alla de stackars fattiga arbetande barnen som annars syr mina kläder. Love it!
Halloj!
Wiiieeee my first blogginlägg! I alla fall när det gäller denna blogg...
Hade en annan blogg förut som jag gjorde när jag var 15 år. Varför jag hade den berodde på att jag var svårt sjuk i anorexia. Bloggen blev då mitt sätt att skriva hur jag kände och tyckte om saker och ting. Men efter två år så har jag tillfrisknat väldigt mycket. Så pass att jag inte har anorexia längre. Men sjukdomen gav men för livet, har haft tankar och under det senaste halvåret har det varit oehört svårt med mat och kropp.
Kort infatt så är denna blogg mest till för att jag ska skriva ut mina känslor. Min blogg är till för mig, men den som vill läsa och kommentera får varmt göra det!
Har börjat äta bättre i helgen. Jag förstår på ett sätt att jag inte kan fortsätta äta som jag gjort den senaste månaden. Många har reagerat på att jag magrat av, vilket har gett mina dumma tankar en positiv effekt.
Igår blev jag dessutom rädd för mig själv. En del av mig själv ville ha lösgodis och det var vääääldigt länge sen jag åt det. Men min hjärna har varit totalt rubbad i flera månader och varnat mig för onda tankarna som skulle komma och trycka ner mig ifall jag köpte en hel godispåse för mig själv. Men förra hösten när jag lärde mig äta godis kom jag in i en slags vana att alltid äta lördagsgodis. Jag hade en tendens att äta typ 3-4 hg godis vilket är mycket enligt mig. Jag tryckte alltid i mig allt som fanns i påsen och blev så där obehagligt mätt och illamående. Och det påverkade mina onda tankar. Jag höll igen på vardagarna och sen när helgen kom så åt jag mycket godis. Min kropp klarade det utan problem, gick inte upp i vikt eller så, men mitt psyke däremot pallade inte trycket. Så jag har haft en paus med lösgodiset. Blev lite trött på det också. Det betyder inte att jag inte unnat mig på andra sätt, men just den där feta godispåsen har jag hållt mig borta från.
Det är det som gjorde mig rädd i lördags när jag skulle köpa godis. Det var kaos i huvudet på mig. Men jag köpte godis för det skrämde mig över hur osunt jag tänkte när jag stod där i mataffären och velade. Det blev inte alls mycket godis, för det var jobbigt att se allt godis. Men jag gjorde det.
Och jag säger bara ååhhhhh! Nu när jag läser vad jag nyss skrev gör mig deprimerad. Det känns som när jag var sjuk, när jag kämpade med de olika förbjudna maträtterna och godsakerna.
Jag är faktiskt inte sjuk längre och jag äter allt utom krov nu förtiden. Den där godispåsen påverkade mig både negativt och positivt. Kunde inte riktigt njuta av den i början, men på något sätt gjorde den mig mindre rätt för mat. Har ätit bättre idag och nu är jag sugen på att ta itu med tankar.
En faktor varför jag blir sugen på att gå upp i vikt igen är för jag träffade två av mina vänner i veckan. Det var första gången på hela sommaren. Vi har missat varandra pga alla semestrar m.m.
De är verkligen toppen vänner och jag berättade öppet hur det var med mig. Eller ja, de frågade när de såg att jag gått ner i vikt.
En till faktor är att krykan. Gick dit i fredags och ska försöka gå dit mer. Där blir man accepterad på ett annat sätt än i den ytliga världen. Man lär känna sig själv och man bygger upp en självkänsla. Dessutom att möta Gud är helt fantastiskt, man blir varm och alla problem man har runt omkring försvinner för stunden. Jag är nybliven kristen så den här sommaren har varit lite tuff för har inte varit i krykan. Har bara två vänner som är kristna så det har lätt blivit att man dragits med på andra aktiviteter av de andra vännerna.
Men idag mår jag bra. Och jag tror det beror på Guds närvaro. Ska försöka äta bra resten av dagen. Dock ska jag inte bli allt för kaxig, det kan vända när som helst... :/
Hade en annan blogg förut som jag gjorde när jag var 15 år. Varför jag hade den berodde på att jag var svårt sjuk i anorexia. Bloggen blev då mitt sätt att skriva hur jag kände och tyckte om saker och ting. Men efter två år så har jag tillfrisknat väldigt mycket. Så pass att jag inte har anorexia längre. Men sjukdomen gav men för livet, har haft tankar och under det senaste halvåret har det varit oehört svårt med mat och kropp.
Kort infatt så är denna blogg mest till för att jag ska skriva ut mina känslor. Min blogg är till för mig, men den som vill läsa och kommentera får varmt göra det!
Har börjat äta bättre i helgen. Jag förstår på ett sätt att jag inte kan fortsätta äta som jag gjort den senaste månaden. Många har reagerat på att jag magrat av, vilket har gett mina dumma tankar en positiv effekt.
Igår blev jag dessutom rädd för mig själv. En del av mig själv ville ha lösgodis och det var vääääldigt länge sen jag åt det. Men min hjärna har varit totalt rubbad i flera månader och varnat mig för onda tankarna som skulle komma och trycka ner mig ifall jag köpte en hel godispåse för mig själv. Men förra hösten när jag lärde mig äta godis kom jag in i en slags vana att alltid äta lördagsgodis. Jag hade en tendens att äta typ 3-4 hg godis vilket är mycket enligt mig. Jag tryckte alltid i mig allt som fanns i påsen och blev så där obehagligt mätt och illamående. Och det påverkade mina onda tankar. Jag höll igen på vardagarna och sen när helgen kom så åt jag mycket godis. Min kropp klarade det utan problem, gick inte upp i vikt eller så, men mitt psyke däremot pallade inte trycket. Så jag har haft en paus med lösgodiset. Blev lite trött på det också. Det betyder inte att jag inte unnat mig på andra sätt, men just den där feta godispåsen har jag hållt mig borta från.
Det är det som gjorde mig rädd i lördags när jag skulle köpa godis. Det var kaos i huvudet på mig. Men jag köpte godis för det skrämde mig över hur osunt jag tänkte när jag stod där i mataffären och velade. Det blev inte alls mycket godis, för det var jobbigt att se allt godis. Men jag gjorde det.
Och jag säger bara ååhhhhh! Nu när jag läser vad jag nyss skrev gör mig deprimerad. Det känns som när jag var sjuk, när jag kämpade med de olika förbjudna maträtterna och godsakerna.
Jag är faktiskt inte sjuk längre och jag äter allt utom krov nu förtiden. Den där godispåsen påverkade mig både negativt och positivt. Kunde inte riktigt njuta av den i början, men på något sätt gjorde den mig mindre rätt för mat. Har ätit bättre idag och nu är jag sugen på att ta itu med tankar.
En faktor varför jag blir sugen på att gå upp i vikt igen är för jag träffade två av mina vänner i veckan. Det var första gången på hela sommaren. Vi har missat varandra pga alla semestrar m.m.
De är verkligen toppen vänner och jag berättade öppet hur det var med mig. Eller ja, de frågade när de såg att jag gått ner i vikt.
En till faktor är att krykan. Gick dit i fredags och ska försöka gå dit mer. Där blir man accepterad på ett annat sätt än i den ytliga världen. Man lär känna sig själv och man bygger upp en självkänsla. Dessutom att möta Gud är helt fantastiskt, man blir varm och alla problem man har runt omkring försvinner för stunden. Jag är nybliven kristen så den här sommaren har varit lite tuff för har inte varit i krykan. Har bara två vänner som är kristna så det har lätt blivit att man dragits med på andra aktiviteter av de andra vännerna.
Men idag mår jag bra. Och jag tror det beror på Guds närvaro. Ska försöka äta bra resten av dagen. Dock ska jag inte bli allt för kaxig, det kan vända när som helst... :/
