Äs-besök idag
Vilken lättnad! Fick en tid i måndags att jag skulle besöka äs på torsdag (alltså idag). Mamma hade hört av sig och vi fick respons jättefort ju. Så skönt!
Har haft världens dödsångest i början av veckan. Har trott att mamma eller jag ska dö. Har varit helt gråtfärdig och orolig. Låter kanske inte så normalt men jag tror maten är faktorn varför jag känt så. Varför jag inte tillfredställer kroppens behov av näring :S
Jag är så sjukt trött på alla tankar och osäkerheten kring maten om hur mycket man bör äta osv. Innerst inne vet jag såklart vad som är normalportion osv, men tankarna gör en förvirrad och det är lätt att hamna på andra spår.
Och det gick bra idag. Kändes skönt att få dela lite av mina tankar till min gamla psykolog och jag hade verkligen längtat till att få ställa tankarna mot väggen.
Vi skrev ett matschema så nu har mina onda tankar inte en chans att säga att det är för mycket mat på tallriken. Psykologen tyckte att jag åt för lite och tränade för mycket. Kan hålla med, jag borde kunna unna mig mer än vad jag gör idag, både mat och vila. Synd att det är rädslorna som sätter stopp för det.
Men med det nya matschemat känns det nästan som en spark i baken. En ny start liksom. Faktiskt är jag taggad på att äta. Dock vet man ju att det kan ske drastiska ändringar. Man vet aldrig när nästa gång tankarna spjärnar emot. Men skönt att mamma och pappa, vissa vänner och Gud står vid ens sida.
Är redan trött på att vara smalare. Känns som jag var mer levande när jag var några kilo tyngre. Min rumpa har försvunnit helt och jag tappar känseln om jag sitter för länge. Dessutom har jag ju ingen energi kvar. Allt blir så självcentrerat kring maten. Kom på mig själv att jag satt och kollade på matlagningprogram här om dagen. Satt paralyserat och tittade på bakelser. Det är nästan varningsblinkers på det alltså. Så höll jag på när jag var sjuk och det vill jag verkligen inte bli!
Nej nu ska jag kämpa. Kanske inte världens mest lovande ord, jag tror det kan bli tufft nu i början. Men jag ska göra mitt bästa. Det finns hundra miljarder argument om varför jag inte skulle tillåta mig att äta. Så det är bara att sätta igång nu. Time to eat!
Har haft världens dödsångest i början av veckan. Har trott att mamma eller jag ska dö. Har varit helt gråtfärdig och orolig. Låter kanske inte så normalt men jag tror maten är faktorn varför jag känt så. Varför jag inte tillfredställer kroppens behov av näring :S
Jag är så sjukt trött på alla tankar och osäkerheten kring maten om hur mycket man bör äta osv. Innerst inne vet jag såklart vad som är normalportion osv, men tankarna gör en förvirrad och det är lätt att hamna på andra spår.
Och det gick bra idag. Kändes skönt att få dela lite av mina tankar till min gamla psykolog och jag hade verkligen längtat till att få ställa tankarna mot väggen.
Vi skrev ett matschema så nu har mina onda tankar inte en chans att säga att det är för mycket mat på tallriken. Psykologen tyckte att jag åt för lite och tränade för mycket. Kan hålla med, jag borde kunna unna mig mer än vad jag gör idag, både mat och vila. Synd att det är rädslorna som sätter stopp för det.
Men med det nya matschemat känns det nästan som en spark i baken. En ny start liksom. Faktiskt är jag taggad på att äta. Dock vet man ju att det kan ske drastiska ändringar. Man vet aldrig när nästa gång tankarna spjärnar emot. Men skönt att mamma och pappa, vissa vänner och Gud står vid ens sida.
Är redan trött på att vara smalare. Känns som jag var mer levande när jag var några kilo tyngre. Min rumpa har försvunnit helt och jag tappar känseln om jag sitter för länge. Dessutom har jag ju ingen energi kvar. Allt blir så självcentrerat kring maten. Kom på mig själv att jag satt och kollade på matlagningprogram här om dagen. Satt paralyserat och tittade på bakelser. Det är nästan varningsblinkers på det alltså. Så höll jag på när jag var sjuk och det vill jag verkligen inte bli!
Nej nu ska jag kämpa. Kanske inte världens mest lovande ord, jag tror det kan bli tufft nu i början. Men jag ska göra mitt bästa. Det finns hundra miljarder argument om varför jag inte skulle tillåta mig att äta. Så det är bara att sätta igång nu. Time to eat!
kräftskiva
Åh jag längtar så otroligt mycket till ikväll! Är bjuden på kräftskiva hos en kompis. Paj,kräftor, sallad och annat mumsit bjuds. Dock har många tankar sagt att jag ska hålla igen bara för att kunna tillåta mig att äta mer sen. Men vad är det för sjuka tankar? Vem tänker så mer än anorektiker och andra ätstörda människor? Som tur är har jag ätit ganska bra tycker jag. Även fast jag vet att jag nog håller igen lite så har jag än så länge ätit 3 mål.
Hade disskution med mamma igår och jag öppnade mig lite för henne. Jag sa till henne att det vore bra att besöka äs-enheten igen bara på ett besök liksom. Hon sa att hon skulle skriva till dom. Det känns skönt.
Men innan jag la mig igår fick jag sån ångest att jag mådde illa. Inte för någon mat jag ätit eller så utan för hur jag behandlar min kropp och resultatet som syns. Mamma säger att jag ser magrare ut för varje dag. Vet inte riktigt om jag kan instämma men jag mår förskräckligt dåligt över hur jag behandlar min käraste kropp. Några kilon till och jag få en rad följder av min undervikt. Håret börjar smått trilla av nu. Köpte hårtabletter idag så vi får se om de hjälper nu eller om jag helt enkelt måste tvinga i mig mera mat. Det konstiga är att jag svälter ju inte. Jag är bara inte hungrig och min aptit för man finns inte riktigt. Inte samma gnista som förr...
?Åh det är jobbigt, jag vill inte ha de här problemen. Ångesten som jag hade igår för hur jag behandlar min kropp gjorde mig nästan illamående. Jag var skräckslagen men samtidigt känns det som om jag bankar och slår på en bubbla som är omkring mig, som är hård. Jag kan inte göra någonting, jag flyter bara med mig själv och tankar och mat.
Jag vill ju liksom inte vara riktigt som förut i kroppen. Eller är det ondskan som bestämmer att det inte får vara så? Varför kan jag inte förstå att jag är älskad och duger som jag är? :(
vintage på hög nivå
Varning för vintage på hög nivå! Köpte en väska igår för 5 kr och jag är helt förälskad i den! 
Ville bara stolt visa upp den, gillar mode och när den är begangnad så känns det bara såååå rätt mot miljön och alla de stackars fattiga arbetande barnen som annars syr mina kläder. Love it!
Halloj!
Wiiieeee my first blogginlägg! I alla fall när det gäller denna blogg...
Hade en annan blogg förut som jag gjorde när jag var 15 år. Varför jag hade den berodde på att jag var svårt sjuk i anorexia. Bloggen blev då mitt sätt att skriva hur jag kände och tyckte om saker och ting. Men efter två år så har jag tillfrisknat väldigt mycket. Så pass att jag inte har anorexia längre. Men sjukdomen gav men för livet, har haft tankar och under det senaste halvåret har det varit oehört svårt med mat och kropp.
Kort infatt så är denna blogg mest till för att jag ska skriva ut mina känslor. Min blogg är till för mig, men den som vill läsa och kommentera får varmt göra det!
Har börjat äta bättre i helgen. Jag förstår på ett sätt att jag inte kan fortsätta äta som jag gjort den senaste månaden. Många har reagerat på att jag magrat av, vilket har gett mina dumma tankar en positiv effekt.
Igår blev jag dessutom rädd för mig själv. En del av mig själv ville ha lösgodis och det var vääääldigt länge sen jag åt det. Men min hjärna har varit totalt rubbad i flera månader och varnat mig för onda tankarna som skulle komma och trycka ner mig ifall jag köpte en hel godispåse för mig själv. Men förra hösten när jag lärde mig äta godis kom jag in i en slags vana att alltid äta lördagsgodis. Jag hade en tendens att äta typ 3-4 hg godis vilket är mycket enligt mig. Jag tryckte alltid i mig allt som fanns i påsen och blev så där obehagligt mätt och illamående. Och det påverkade mina onda tankar. Jag höll igen på vardagarna och sen när helgen kom så åt jag mycket godis. Min kropp klarade det utan problem, gick inte upp i vikt eller så, men mitt psyke däremot pallade inte trycket. Så jag har haft en paus med lösgodiset. Blev lite trött på det också. Det betyder inte att jag inte unnat mig på andra sätt, men just den där feta godispåsen har jag hållt mig borta från.
Det är det som gjorde mig rädd i lördags när jag skulle köpa godis. Det var kaos i huvudet på mig. Men jag köpte godis för det skrämde mig över hur osunt jag tänkte när jag stod där i mataffären och velade. Det blev inte alls mycket godis, för det var jobbigt att se allt godis. Men jag gjorde det.
Och jag säger bara ååhhhhh! Nu när jag läser vad jag nyss skrev gör mig deprimerad. Det känns som när jag var sjuk, när jag kämpade med de olika förbjudna maträtterna och godsakerna.
Jag är faktiskt inte sjuk längre och jag äter allt utom krov nu förtiden. Den där godispåsen påverkade mig både negativt och positivt. Kunde inte riktigt njuta av den i början, men på något sätt gjorde den mig mindre rätt för mat. Har ätit bättre idag och nu är jag sugen på att ta itu med tankar.
En faktor varför jag blir sugen på att gå upp i vikt igen är för jag träffade två av mina vänner i veckan. Det var första gången på hela sommaren. Vi har missat varandra pga alla semestrar m.m.
De är verkligen toppen vänner och jag berättade öppet hur det var med mig. Eller ja, de frågade när de såg att jag gått ner i vikt.
En till faktor är att krykan. Gick dit i fredags och ska försöka gå dit mer. Där blir man accepterad på ett annat sätt än i den ytliga världen. Man lär känna sig själv och man bygger upp en självkänsla. Dessutom att möta Gud är helt fantastiskt, man blir varm och alla problem man har runt omkring försvinner för stunden. Jag är nybliven kristen så den här sommaren har varit lite tuff för har inte varit i krykan. Har bara två vänner som är kristna så det har lätt blivit att man dragits med på andra aktiviteter av de andra vännerna.
Men idag mår jag bra. Och jag tror det beror på Guds närvaro. Ska försöka äta bra resten av dagen. Dock ska jag inte bli allt för kaxig, det kan vända när som helst... :/
Hade en annan blogg förut som jag gjorde när jag var 15 år. Varför jag hade den berodde på att jag var svårt sjuk i anorexia. Bloggen blev då mitt sätt att skriva hur jag kände och tyckte om saker och ting. Men efter två år så har jag tillfrisknat väldigt mycket. Så pass att jag inte har anorexia längre. Men sjukdomen gav men för livet, har haft tankar och under det senaste halvåret har det varit oehört svårt med mat och kropp.
Kort infatt så är denna blogg mest till för att jag ska skriva ut mina känslor. Min blogg är till för mig, men den som vill läsa och kommentera får varmt göra det!
Har börjat äta bättre i helgen. Jag förstår på ett sätt att jag inte kan fortsätta äta som jag gjort den senaste månaden. Många har reagerat på att jag magrat av, vilket har gett mina dumma tankar en positiv effekt.
Igår blev jag dessutom rädd för mig själv. En del av mig själv ville ha lösgodis och det var vääääldigt länge sen jag åt det. Men min hjärna har varit totalt rubbad i flera månader och varnat mig för onda tankarna som skulle komma och trycka ner mig ifall jag köpte en hel godispåse för mig själv. Men förra hösten när jag lärde mig äta godis kom jag in i en slags vana att alltid äta lördagsgodis. Jag hade en tendens att äta typ 3-4 hg godis vilket är mycket enligt mig. Jag tryckte alltid i mig allt som fanns i påsen och blev så där obehagligt mätt och illamående. Och det påverkade mina onda tankar. Jag höll igen på vardagarna och sen när helgen kom så åt jag mycket godis. Min kropp klarade det utan problem, gick inte upp i vikt eller så, men mitt psyke däremot pallade inte trycket. Så jag har haft en paus med lösgodiset. Blev lite trött på det också. Det betyder inte att jag inte unnat mig på andra sätt, men just den där feta godispåsen har jag hållt mig borta från.
Det är det som gjorde mig rädd i lördags när jag skulle köpa godis. Det var kaos i huvudet på mig. Men jag köpte godis för det skrämde mig över hur osunt jag tänkte när jag stod där i mataffären och velade. Det blev inte alls mycket godis, för det var jobbigt att se allt godis. Men jag gjorde det.
Och jag säger bara ååhhhhh! Nu när jag läser vad jag nyss skrev gör mig deprimerad. Det känns som när jag var sjuk, när jag kämpade med de olika förbjudna maträtterna och godsakerna.
Jag är faktiskt inte sjuk längre och jag äter allt utom krov nu förtiden. Den där godispåsen påverkade mig både negativt och positivt. Kunde inte riktigt njuta av den i början, men på något sätt gjorde den mig mindre rätt för mat. Har ätit bättre idag och nu är jag sugen på att ta itu med tankar.
En faktor varför jag blir sugen på att gå upp i vikt igen är för jag träffade två av mina vänner i veckan. Det var första gången på hela sommaren. Vi har missat varandra pga alla semestrar m.m.
De är verkligen toppen vänner och jag berättade öppet hur det var med mig. Eller ja, de frågade när de såg att jag gått ner i vikt.
En till faktor är att krykan. Gick dit i fredags och ska försöka gå dit mer. Där blir man accepterad på ett annat sätt än i den ytliga världen. Man lär känna sig själv och man bygger upp en självkänsla. Dessutom att möta Gud är helt fantastiskt, man blir varm och alla problem man har runt omkring försvinner för stunden. Jag är nybliven kristen så den här sommaren har varit lite tuff för har inte varit i krykan. Har bara två vänner som är kristna så det har lätt blivit att man dragits med på andra aktiviteter av de andra vännerna.
Men idag mår jag bra. Och jag tror det beror på Guds närvaro. Ska försöka äta bra resten av dagen. Dock ska jag inte bli allt för kaxig, det kan vända när som helst... :/
