kräftskiva
Hej Cornelia!
Jag vet inte om du kommer ihåg mig, Julia? Vi brukade mejla varandra förut och det var ju ett tag sen, men tänker på dig ibland ändå. Fick nyss lust att titta in på din gamla blogg och se om du hade uppdaterat och så hamnade jag här.
Åh vad ledsen jag blir av att läsa att det inte går så bra för dig som jag trodde. Tänker att det verkligen är ett bevis på hur starka ätstörningar är och hur länge de kan sitta i. Själv kämpar jag fortfarande med min (även om den lyckligtvis inte är lika allvarlig längre!). Jag önskar att jag kunde hjälpa dig, men det vet jag inte om jag kan. Jag tycker i alla fall att det är en klok och bra idé av dig att ta kontakt med äs-enheten igen.
Sen tror jag att du får ha lite tålamod och inte vara för hård mot dig själv. Som jag sa, det TAR TID att bli frisk från en ätstörning. Så även om du får konstiga tankar (att du inte ska äta osv.) behöver inte det betyda att du håller på att bli sjukare. Låt det ta sin tid att bli av med tankarna, men GÅ EMOT dom så mycket du kan. Ungefär så brukar faktiskt min terapeut säga till mig.
Kram på dig,
Julia
Hej vännen!
Ville bara säga att jag läser. Och att det är tråkigt att se att ätstörningstankarna börjar komma tillbaka. Men du, du får inte ge dig. Ok?
Bra att du bad din mamma om hjälp, att höra av sig till ätstörningsenheten igen. Du kommer fixa det Cornelia!
Kramar<3<3
Julia, vad glad jag blir att höra livstecken från dig! Hoppas du har det bra trots äs-tankar. Har du någon blogg kvar? Skulle gärna vilja läsa den isf :)
Tack för kommentaren, det värmer att få lite feedback!
kram<3
Tisa, jag ska inte ge upp, nu ska jag kämpa! Iaf är det vad som sägs i mitt huvud just nu. Är allt bra med dig? Har du någon blogg nu för tiden?
kramar<3
Låter bra vännen!
Det har väl varit bättre med mig om jag säger så.
Och jo jag har en ny blogg :)
Kramar <3
<3
